Har tillbringat några dagar på Lindholmen hos Malin och har nu åter landat i Backa. Ska sova snart, upp vid åtta imorgon och jobba. Gawd, jag har verkligen glömt hur det är att vakna till ett alarm på morgonen. Unpleasant is the word.
Häromdagen satt jag och Malin och fikade på Vanilj i Vasa. I tre timmar. Det är nog rekord, även för oss som bodde på caféer en gång i tiden. (Typ i början av gymnasiet när krogen ännu inte kommit in i våra liv och smutsat ner oss totalt) Riktigt mysigt var det i alla fall, och som jag sa till Malin: "Shit såhär mycket har vi inte PRATAT med varandra på sjukt länge."
Och ändå bor vi ihop.
Det är väl det som är grejen. När man väl bor med någon är det lätt att tappa det där sociala. Utan att man vet ordet av består hela det sociala samspelet till störst del av depressiva och ångestfyllda framkvidna läten som; "JAG HATAR MITT LIIIV" eller "Skjut mig" eller "JAG VILL KRÖKAA" eller "Skaffa en bebis?" eller "Bajsa".
Då kan det vara på sin plats med en maraton-fika och litervis med kaffe och te och sockerfyllda sötsaker och framförallt en varm och mysig soffa, nu när höstmörkret lägger sig över oss som ett jävla täcke och påminner oss om vilket fiasko sommaren 2009 var. I högsta grad vädermässigt.
Och nu hamnar jag snart helt off track. Så jag lägger av nu, drar täcket (eller filtarna) över huvudet och försvinner in i en annan värld en stund innan det är dags att vakna upp och göra något vettigt av sitt liv.
Man bara älskar riktigt gamla mobilkameror. Fan vilken bildkvalitet!
Men mysigt var det.
Malin har ju aldrig varit såld på det här med posering och det kombinerat med min kamera ger det här.
Men söt är hon ju anyway. As always ^^
Och jag tror att jag någonstans bakom det suddiga är lite söt.
Puss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar