What a feeling

Shit.

Jag har alltså sagt upp mig från mitt jobb. Det kan vara det största steg jag tagit, någonsin.
Om jag vet vad jag ska göra nu? Svar: nej.
Men jag är helt övertygad om att jag kommer vandra en väg som kommer öppna upp helt nya möjligheter för mig, och oavsett vad som händer så är jag säker på att jag tagit rätt beslut.

Ser fram emot att se vad som kommer i min väg nu! Är också så jävla tacksam över att jag har en helt underbar chef som tog det hela på ett grymt bra sätt. Måste medge att jag var livrädd när jag väl skulle berätta vad jag ville, men hon var bara stöttande. Tror att det är få som får chansen att jobba med så underbara chefer som jag har, och har haft.

Aja. Nu är det bara framtiden som gäller!

Living for love

https://youtu.be/jAxqzaQpiU0

Detta var första gången jag såg hela framträdandet där hon gör hennes "fall down the stairs"-grej. Eller. Förlåt
Där hon faktiskt på riktigt ramlar ner för ett gäng trappsteg.

Jag tror helt och fullständigt på storyn om att de (inklusive Madonna herself) sydde om capen och att den inte lossnade. På riktigt, kolla hennes ansiktsuttryck när hon försöker knäppa upp. (Det är ren och skär panik).

Men hennes återhämtning!
Dansarna försöker hjälpa henne ur capen, och hon bara river av sig den och fortsätter sjunga. Fyfan vad bra. Hon påminner dem om att the show must go on och sen kör de allihop till 110%

Det är sånt grymt leadership att jag inte ens vågar drömma om att ha den typen av relation till mina anställda. #imponerad

30 minutes

Satt i förrgår klockan 23:30 på min födelsedag och kom på mig själv med att vänta på att Victor skulle ringa. Han gjorde inte det. Jag förstår att han inte gjorde det. 

Tystnaden var värre än vilket ord som någonsin skulle kunna sägas. Det skar genom hela mitt allt. Insikten om att det verkligen är över.

För ett år sedan firade vi att vi skulle gifta oss. 

Idag (iförrgår) sitter jag på balkongen och hela skiten slår mig. NU slår det mig. VI finns inte längre. Inte alls. Att under flera månader intala sig själv att det är bättre såhär, att försöka träffa någon annan, att begrava skiten i alkohol, att bli knullad så man nästan svimmar, att skratta, att gråta, att lyssna på Unapologetic Bitch och alla Madonna-låtar man kan komma att tänka på, att till och med ge sig ut i skogen under en stjärnklar himmel och kasta ringen ut i tomma intet. Inget kunde ge samma effekt som tystnaden den 17e augusti. 

Klockan var 23:30. Det var 30 minuter kvar av min födelsedag. Kom på att han inte hade ringt. Satan vad ont det gjorde. Men.. Tystnad säger mer än hela Bibeln. Vi finns inte längre. Aj.

Can we fly? Do I stay?

We could lose, we could fail

In the moment it takes

To make plans or mistakes

30 minutes, a blink of an eye

30 minutes, to alter our lives

30 minutes, to make up my mind

30 minutes, to finally decide

30 minutes, to whisper your name

30 minutes, to shoulder the blame

30 minutes, of bliss, thirty lies

30 minutes, to finally decide

Det är över nu.