söndag 22 april 2012

You taste like whiskey when you kiss me, oh.

Iza fick ett samtal häromdagen som gjorde mig jävligt förvirrad. O hade tydligen ringt och sagt, lite random sådär: "Hej jag skulle väcka dig nu!" Iza som i normal ordning inte reagerar som en vanlig människa spelar bara med och samtalet slutade tydligen i en massa fnitter om att kökskranen lät som att hon kissade, och att hon skulle träffa någon Martin. Jag förstår fortfarande (det här var la typ en eller två veckor sedan) inte varför i hela jävla helvetets djupaste jävla eldar varför han ringde henne. Jag menar, har han fortfarande hennes nummer sparat och råkade ringa fel och var fortfarande full själv och fattade inte att han ringde fel? Har någon gett honom fel nummer som av en ren helvetisk slump råkat vara Izas nummer? Eller var han medveten om att det var henne han ringde? I så fall, VARFÖR? En enda sak står i alla fall jävligt säker, och det är att jag aldrig kommer få rätsida på den mannen.

Det där jävla samtalet kom ju också timeat med att jag bestämde mig för att skita i att jag är känslomässigt labil och försöka satsa på kärleken med en kille som faktiskt finns där och som faktiskt bryr sig om mig och klarar av att säga att han älskar mig. En kille som jag faktiskt ärligt kan säga att jag älskar.

Funny story egentligen, han är ju så långt ifrån vad jag trodde att jag ville ha. Men han är fan mitt eget lilla määäääh (ja, internt) och jag åker med honom till spanien om knappt tre veckor och jag kan ta mig klittan inte vara lyckligare!

Anyhoeeeeeeee.... Imorgon hoppas jag att Elise fått liv i sin kamera för då ska vi fota. Det var waaaaaayyyyy för längesen nu.