Jag sitter här och funderar på vad som egentligen är vårat problem. Jag älskar den där pojken, och han älskar mig. Kan det inte bara räcka, kan det inte bara vara bra så?
Man kan ju inte låta bli att undra.
Egentligen skulle jag bara vilja hoppa fram fem år från nu. Bara för att se om försöket är värt det, men så är jag ju inte direkt ensam om att känna. Alla vill väl egentligen hoppa fram ett par år i livet och se. Se om saker man företar sig verkligen kan visa sig vara värda besväret. Å andra sidan... Hur roligt hade det varit egentligen? Det kanske ligger något i det där alla dessa jävla Må bra-skriverier snackar om. Lev i nuet. Lev i nuet? Orden klingar lite lockande i öronen och visst är tanken på att bara ta livet dag för dag rätt saftig. Men hur fan då?
Jag har i alla fall ingen aning. Men vad jag vet är att det är dags att ta tag i det och jag har ju förfan inget annat val än att köra så det ryker så får vi se.
Och så tar vi det dag för fucking dag. Och ser vad som händer. Jag vet i alla fall vad jag vill.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar