It's like MDMA

Now that your name pumps like the blood in my veins
Pulse through my body, igniting my mind, it's like MDMA (That's okay)

Your name's like a drug
And I can't get enough
And it fits like glove
I'm addicted to your love

Reflekterar kring mitt förhållande till förhållanden såhär på kvällskvisten.

Känns som att jag lätt blir besatt av en kille så fort jag börjar träffa någon och ska i stort sett flytta ihop och gifta mig och skaffa barn och hela jävla köret på en gång. Besattheten går liksom inte över heller utan övergår senare till något sorts tvångsartat behov att vägra släppa taget och gå vidare i livet. Hela O-historien är ju ett enda skämt egentligen, såhär i efterhand. Tre förbannade år av mitt liv gick åt till att obsessa över en kille som egentligen aldrig ville ha mig. Varför i helvete utsätter man sig gör det?
I vilket fall som helst. Jag har alltid varit likadan med allt tror jag. När jag var liten och blev intresserad av antikens Egypten fyllde jag hela mitt rum med teckningar, bilder och böcker och diverse som hade med det att göra. Ett år senare var det väl insekter det handlade om och några år senare Madonna. (Jag tror alla som känner mig vet vad jag menar med det sistnämnda, haha)
Vet egentligen inte vart jag vill komma men har lite funderat på det här ett tag.
Med Victor känns det annorlunda. Ja, jag är besatt av honom. Men det är mer på ett sätt där jag är livrädd för att förlora honom. Lite mer att fokus inte ligger på att hela världen kretsar kring honom, mer en nästan krampaktig rädsla att han ska sticka och lämna mig ensam. Har aldrig känt så. Har alltid kunnat ha inställningen att om killen inte vill ha mig kan han mer eller mindre dra åt helvete, men nu känner jag mig kastrerad bara av att tänka mig att inte ha honom i mitt liv.
Blir naturligt lite rädd men samtidigt lite exalterad. Det kanske är så att jag faktiskt ska vara med honom hela livet? Jag vet inte men något är det ju i alla fall.

Sen vill jag väl bara poängtera att rädslan att förlora honom inte är hela anledningen till att jag är tillsammans med honom. Långt ifrån. Hand otroliga viljestyrka och moral till att börja med. För att inte tala om hans bottenlösa humor och förmåga att lysa upp även den mörkaste dag med sin galna utstrålning. Bara för att nämna något.