Snurr

Upplevde en mindre uppskattad känsla när jag kom till jobbet igår för första gången på evigheter. Kände samma känsla som jag gjorde första dagen på jobbet, när det var dig jag skulle hem till och berätta allt om min första dag. Så insåg jag med en smäll att den känslan aldrig kommer tillbaka. Den där känslan av att verkligen vilja berätta något roligt för dig, just dig. Vet inte riktigt vad jag surrar om egentligen, men jag tror en del folk fattar.

Annars är det också rätt snurrigt nu. Fan alla har tagit studenten och grejer och jag är så himla glad för deras skull ^^ Samtidigt blir jag smärtsamt medveten om att jag har ett år kvar. Damn it. Aja fan, hade antagligen aldrig träffat Jessica om jag inte gått om =) Tänka positivt!

Jaja. Nu ska jag checka över Uddevallahems hemsida och se vad det finns för possibilities för mig att ha en lägenhet innan hösten. Heh. Får hoppas på att turen är med mig, annars blir det Alinsås, hos mamma, som blir mitt nya hem. Känns ju inte så lyckat. Nejtamigfan. Det fixar sig.

Kiss