Vemod

Ja. Det är inte utan att jag också känner lite vemod. Det är ju en förändring, helt klart. Inte för att det kommer påverka mig som du trodde, men ändå. Alla samtalen vi haft om det om kvällarna, dem kommer jag sakna. Och det känns lite tomt. Du har liksom alltid varit, ja. Det du var. Fan.

Jaja. Jag tror i alla fall att det här kommer påverka OSS positivt. Och jävlar anamma om dem kommer och jävlas med dig, då fan ska dem få höra. Ja just det. Jag kommer INTE hålla käften.

_____

Sitter på café med Daniel och försöker hitta motivation till att plugga. Rättare sagt, jag försökte hitta motivation ända tills jag gav upp för fem minuter sen och gick in på konsumbloggen istället.

Jag jobbar i en butik som säljer köks- och inredningsprodukter och vill dela med mig av en härlig kund som jag fick äran att prata med härom dagen. En kvinna i trettioårsåldern som kommer till kassan med en tallrik:

- Har ni någon spegel?
- Nej tyvärr.
- Hmm… jaha… för jag vill se hur tallriken ser ut i spegeln.

Sedan gick hon runt i butiken med tallriken och letade efter reflekterande ytor.

Geografiredovisning imorgon. Eller snarare "rollspel". Yeah. Jag är utrikesminister från Etiopien. Har ingen koll på vad jag ska säga. Jag hoppas Jessica har det.

Pussåhoj. Jag hoppas allt löser sig till slut..