Självdisciplin

När man sitter och precis ska börja med en fyra veckor försenad uppsats utan att veta ett skit om vad man ska skriva, två år spanska att ta igen och en engelska-bok att läsa ut ter sig studenten med ett komplett slutbetyg som en naiv önskan från min sida. And I couldn't help but wonder, som Carrie hade sagt, när i helvete ska jag lära mig vad självdisciplin är?

Kanske det handlar en hel del om att prioritera. Vad prioriterar jag egentligen i mitt liv? Ingen jävla aning faktiskt. Inte fan är det skolan i alla fall, oturligt nog, för min framtids skull är det inte det. Förr var jag pluggis, kunde börja gråta över ett poäng under max på ett prov i engelska. Livet kändes liksom meningslöst om det inte fanns en läxa att göra, ett prov att plugga på eller ett arbete att skriva. Vad hände sen? Helt plötsligt börjar man nästan grina över en utekväll som inte blir av, en fika som blir inställd eller bio med sin pojkvän som det inte finns tid för.

Jag kan inte svära på det, bara nästan, men en omvärdering av prioriteringar känns som det rätta svaret. Det känns som att det ligger till på samma sätt med skolan och socialt liv som med förhållanden och en lyckad karriär; det går inte att blanda. Det finns inget som kallas toppbetyg, ett underbart socialt liv och ett hjärta HELT fritt från ångest. För ångesten växer fram så fort det inte finns tid för en enda liten skitsak, och tyvärr händer det alltför ofta. Är det inte fikan, partykvällen eller shoppingrundan som blir inställd, är det sömnen som får ta stryk. Självklart klarar man sig utan sömn ett ganska bra tag, men inte för evigt. Till slut tar man stryk av sömnbristen. Då finns inte ens ork för det sociala, ännu mindre skolan.

Om man mot förmodan fått en stund till att plugga, sitter man där med själdisciplinen självlysande med sin frånvaro. Helt plötsligt får prioriteringen nya vidder. I det stället prioriterar man tydligen nödvändigheter som tjuvlyssnat, konsumbloggen och bilddagboken eller QX före pluggandet som skriker efter uppmärksamhet. Vips så har man halva jävla läsårets alla uppgifter i bagaget, ogjorda.

Prioriteringar, nej, självdisciplin, måste be någon lära mig mer om det. Måste finnas någon form av guru som lär folk applicera det i sina liv. Utan att det kostar skjortan av en.

Don't you sometimes, wish your heart was a heart of stone