Shit.
Jag har alltså sagt upp mig från mitt jobb. Det kan vara det största steg jag tagit, någonsin.
Om jag vet vad jag ska göra nu? Svar: nej.
Men jag är helt övertygad om att jag kommer vandra en väg som kommer öppna upp helt nya möjligheter för mig, och oavsett vad som händer så är jag säker på att jag tagit rätt beslut.
Ser fram emot att se vad som kommer i min väg nu! Är också så jävla tacksam över att jag har en helt underbar chef som tog det hela på ett grymt bra sätt. Måste medge att jag var livrädd när jag väl skulle berätta vad jag ville, men hon var bara stöttande. Tror att det är få som får chansen att jobba med så underbara chefer som jag har, och har haft.
Aja. Nu är det bara framtiden som gäller!
lördag 5 september 2015
fredag 28 augusti 2015
Living for love
https://youtu.be/jAxqzaQpiU0
Detta var första gången jag såg hela framträdandet där hon gör hennes "fall down the stairs"-grej. Eller. Förlåt
Där hon faktiskt på riktigt ramlar ner för ett gäng trappsteg.
Jag tror helt och fullständigt på storyn om att de (inklusive Madonna herself) sydde om capen och att den inte lossnade. På riktigt, kolla hennes ansiktsuttryck när hon försöker knäppa upp. (Det är ren och skär panik).
Men hennes återhämtning!
Dansarna försöker hjälpa henne ur capen, och hon bara river av sig den och fortsätter sjunga. Fyfan vad bra. Hon påminner dem om att the show must go on och sen kör de allihop till 110%
Det är sånt grymt leadership att jag inte ens vågar drömma om att ha den typen av relation till mina anställda. #imponerad
Detta var första gången jag såg hela framträdandet där hon gör hennes "fall down the stairs"-grej. Eller. Förlåt
Där hon faktiskt på riktigt ramlar ner för ett gäng trappsteg.
Jag tror helt och fullständigt på storyn om att de (inklusive Madonna herself) sydde om capen och att den inte lossnade. På riktigt, kolla hennes ansiktsuttryck när hon försöker knäppa upp. (Det är ren och skär panik).
Men hennes återhämtning!
Dansarna försöker hjälpa henne ur capen, och hon bara river av sig den och fortsätter sjunga. Fyfan vad bra. Hon påminner dem om att the show must go on och sen kör de allihop till 110%
Det är sånt grymt leadership att jag inte ens vågar drömma om att ha den typen av relation till mina anställda. #imponerad
torsdag 20 augusti 2015
30 minutes
Satt i förrgår klockan 23:30 på min födelsedag och kom på mig själv med att vänta på att Victor skulle ringa. Han gjorde inte det. Jag förstår att han inte gjorde det.
Tystnaden var värre än vilket ord som någonsin skulle kunna sägas. Det skar genom hela mitt allt. Insikten om att det verkligen är över.
För ett år sedan firade vi att vi skulle gifta oss.
Idag (iförrgår) sitter jag på balkongen och hela skiten slår mig. NU slår det mig. VI finns inte längre. Inte alls. Att under flera månader intala sig själv att det är bättre såhär, att försöka träffa någon annan, att begrava skiten i alkohol, att bli knullad så man nästan svimmar, att skratta, att gråta, att lyssna på Unapologetic Bitch och alla Madonna-låtar man kan komma att tänka på, att till och med ge sig ut i skogen under en stjärnklar himmel och kasta ringen ut i tomma intet. Inget kunde ge samma effekt som tystnaden den 17e augusti.
Klockan var 23:30. Det var 30 minuter kvar av min födelsedag. Kom på att han inte hade ringt. Satan vad ont det gjorde. Men.. Tystnad säger mer än hela Bibeln. Vi finns inte längre. Aj.
Can we fly? Do I stay?
We could lose, we could fail
In the moment it takes
To make plans or mistakes
30 minutes, a blink of an eye
30 minutes, to alter our lives
30 minutes, to make up my mind
30 minutes, to finally decide
30 minutes, to whisper your name
30 minutes, to shoulder the blame
30 minutes, of bliss, thirty lies
30 minutes, to finally decide
Det är över nu.
söndag 10 februari 2013
It's like MDMA
Now that your name pumps like the blood in my veins
Pulse through my body, igniting my mind, it's like MDMA (That's okay)
Your name's like a drug
And I can't get enough
And it fits like glove
I'm addicted to your love
Reflekterar kring mitt förhållande till förhållanden såhär på kvällskvisten.
Känns som att jag lätt blir besatt av en kille så fort jag börjar träffa någon och ska i stort sett flytta ihop och gifta mig och skaffa barn och hela jävla köret på en gång. Besattheten går liksom inte över heller utan övergår senare till något sorts tvångsartat behov att vägra släppa taget och gå vidare i livet. Hela O-historien är ju ett enda skämt egentligen, såhär i efterhand. Tre förbannade år av mitt liv gick åt till att obsessa över en kille som egentligen aldrig ville ha mig. Varför i helvete utsätter man sig gör det?
I vilket fall som helst. Jag har alltid varit likadan med allt tror jag. När jag var liten och blev intresserad av antikens Egypten fyllde jag hela mitt rum med teckningar, bilder och böcker och diverse som hade med det att göra. Ett år senare var det väl insekter det handlade om och några år senare Madonna. (Jag tror alla som känner mig vet vad jag menar med det sistnämnda, haha)
Vet egentligen inte vart jag vill komma men har lite funderat på det här ett tag.
Med Victor känns det annorlunda. Ja, jag är besatt av honom. Men det är mer på ett sätt där jag är livrädd för att förlora honom. Lite mer att fokus inte ligger på att hela världen kretsar kring honom, mer en nästan krampaktig rädsla att han ska sticka och lämna mig ensam. Har aldrig känt så. Har alltid kunnat ha inställningen att om killen inte vill ha mig kan han mer eller mindre dra åt helvete, men nu känner jag mig kastrerad bara av att tänka mig att inte ha honom i mitt liv.
Blir naturligt lite rädd men samtidigt lite exalterad. Det kanske är så att jag faktiskt ska vara med honom hela livet? Jag vet inte men något är det ju i alla fall.
Sen vill jag väl bara poängtera att rädslan att förlora honom inte är hela anledningen till att jag är tillsammans med honom. Långt ifrån. Hand otroliga viljestyrka och moral till att börja med. För att inte tala om hans bottenlösa humor och förmåga att lysa upp även den mörkaste dag med sin galna utstrålning. Bara för att nämna något.
Pulse through my body, igniting my mind, it's like MDMA (That's okay)
Your name's like a drug
And I can't get enough
And it fits like glove
I'm addicted to your love
Reflekterar kring mitt förhållande till förhållanden såhär på kvällskvisten.
Känns som att jag lätt blir besatt av en kille så fort jag börjar träffa någon och ska i stort sett flytta ihop och gifta mig och skaffa barn och hela jävla köret på en gång. Besattheten går liksom inte över heller utan övergår senare till något sorts tvångsartat behov att vägra släppa taget och gå vidare i livet. Hela O-historien är ju ett enda skämt egentligen, såhär i efterhand. Tre förbannade år av mitt liv gick åt till att obsessa över en kille som egentligen aldrig ville ha mig. Varför i helvete utsätter man sig gör det?
I vilket fall som helst. Jag har alltid varit likadan med allt tror jag. När jag var liten och blev intresserad av antikens Egypten fyllde jag hela mitt rum med teckningar, bilder och böcker och diverse som hade med det att göra. Ett år senare var det väl insekter det handlade om och några år senare Madonna. (Jag tror alla som känner mig vet vad jag menar med det sistnämnda, haha)
Vet egentligen inte vart jag vill komma men har lite funderat på det här ett tag.
Med Victor känns det annorlunda. Ja, jag är besatt av honom. Men det är mer på ett sätt där jag är livrädd för att förlora honom. Lite mer att fokus inte ligger på att hela världen kretsar kring honom, mer en nästan krampaktig rädsla att han ska sticka och lämna mig ensam. Har aldrig känt så. Har alltid kunnat ha inställningen att om killen inte vill ha mig kan han mer eller mindre dra åt helvete, men nu känner jag mig kastrerad bara av att tänka mig att inte ha honom i mitt liv.
Blir naturligt lite rädd men samtidigt lite exalterad. Det kanske är så att jag faktiskt ska vara med honom hela livet? Jag vet inte men något är det ju i alla fall.
Sen vill jag väl bara poängtera att rädslan att förlora honom inte är hela anledningen till att jag är tillsammans med honom. Långt ifrån. Hand otroliga viljestyrka och moral till att börja med. För att inte tala om hans bottenlösa humor och förmåga att lysa upp även den mörkaste dag med sin galna utstrålning. Bara för att nämna något.
tisdag 7 augusti 2012
Edge of gloryx2
Jag har länge varit i ett stadie i livet där jag inte bryr mig om ett skit. Eller snarare bara bryr mig om mig själv och funderar på när jag kan bli full nästa gång.
Jag har också många omkring mig som ser mig som en desperat bög som bara vill ha sprit varje dag.
Well... Jag är en desperat bög som vill ha sprit. Men vad vissa människor inte fattar är att det finns en människa bakom det här. En människa som egentligen bara vill krypa ihop med sin man och glömma att världen finns.
Och ni som satsar pengar på oss and such. Hoppas ni inser att för varje vad ni vinner, förlorar ni en bit av en vän.
Jag har också många omkring mig som ser mig som en desperat bög som bara vill ha sprit varje dag.
Well... Jag är en desperat bög som vill ha sprit. Men vad vissa människor inte fattar är att det finns en människa bakom det här. En människa som egentligen bara vill krypa ihop med sin man och glömma att världen finns.
Och ni som satsar pengar på oss and such. Hoppas ni inser att för varje vad ni vinner, förlorar ni en bit av en vän.
Edge of glory
Well. I don't give a fuck about your opinion. I love him. Och det är det enda som räknas.
Vadgörvinukörvi
onsdag 18 juli 2012
2012.07.18
Oh, my God, I am heartly sorry for having offended Thee
And I detest all my sins
Because I dread the loss of heaven, and the pains of hell.
Peter v3.0, upcoming.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)