Ett inlägg om Kajsa, the Yoda

Att pusha mig hårdare än någon annan gjort, har gjort mig till en person jag är stolt över. Och mycket av det är Kajsas förtjänst. Hon visade sig inte bara vara arbetsgivaren i nöden, utan även räddaren. Hon har funnits där när jag varit ett barn och velat ha uppmärksamhet och skoj, men framförallt har hon visat sig vara den bästa mentor man kan ha i livet. Jag tror att det är mycket beroende på henne som jag kommit över D and such. 


I vilket fall. Tack Kajsa, jag älskar dig och jag vet att du älskar mig ;) Och det är nästan som att Madonna tänkte på dig när hon skrev låten.



You push me to go the extra mile
You push me when it’s difficult to smile
You push me, a better version of myself
You push me, only you and no one else
You push me to see the other point of view
You push me when there’s nothing else to do
You push me when I think I know it all
You push me when I stumble and I fall


Keep on pushin’ like nobody


Every race I win, every mood I’m in
Everything I do, I owe it all to you
Every move I make, every step I take
Every thing I know, it’s all because you push me


You push me when I don’t appreciate
You push me not to lie and not to hate
You push me when I want it all to end
You push me when I really need a friend
You push me, all I wanna do is cry
You push me when it’s time for me to try
You push me when I do it for myself
You push me, only you and no one else