Tittar på Alejandro-videon för hundrade gången i rad och dregglar.
Och det är spännande att hur mycket ångest man än har över tillvaron behövs det bara ett barn som springer mot en, skrattar och ser överlycklig ut, håller om ens ben och nöjt säger: "Min Peter."
Ska börja hänga oftare hos Nina tror jag. Michelle och Mikaela är min drog.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar