Ute och cyklar

Ja vad fan förväntar man sig om man ska börja skriva om skillnaderna mellan Marxism och Leninism klockan två på natten. Inte fan blir det sammanhängande. Inte fan blir det bra. Inte fan har jag den blekaste aning om vad som egentligen skiljer dem åt. Visst fan försöker jag desperat hålla fast vid att de är väldigt olika, eftersom hela min undersökning handlar om just skillnaderna mellan dem. Då är det ju fan inte bra om man två månader efter deadline upptcäker att så inte är fallet...

Jaja. Jobbet var fan askul idag. Stod i kassan första gången. Det var ett helvete. Men när jag och Isa, min alldeles underbara arbetsledare (som sagt upp sig=ledsen Peter), står med ryggen mot den alltmer tilltagande kön och helt lugnt, precis samtidigt, högt ger ifrån oss varsitt ångest-stön varpå båda samtidigt tillägger (jättehögt, så kunderna hör): "Jag vill verkligen inte leva längre. Det finns inga hamburgare. Det går åt helvete." Hur i helvete skall alla helvetesdagar klaras av lilla mig utan denna underbara, melankoliska sinnestämning (som för övrigt allt oftare resulterar i att alla går ut och tar en cigg istället för att jobba) som gör kaoset så mycket mer intressant. Nejfan. Palla riktigt seriösa arbetsledare. Dags att säga upp sig?

Bortsett från min kommunismen-panik, IKEApåTorpKöpcentrum-panik, jobbdepression och smutsigslampa-panik är jag en lycklig människa. Mycket lycklig faktiskt. Behöver nog egentligen inte ens förklara mer än att jag blir rent euforisk av att få meddelanden som: "Hoppas Spanskan gick bra älskling! Jag är så lycklig över att vi ger varandra en ny chans."

Baby you're all that I want
When you're lying here in my arms
I'm finding it hard to believe
We're in heaven.

Jaja. Ser fram emot enorma antal fikor på Condeco i sommar. Lär väl bli en del. He he he he.
Kontor under ground, det var som fan. mi hi hih hiii;)