Master and Slave

Ibland känns det som att leva i ett erotiskt rollspel och spela slav. Eller bara som i Disturbia. Eller så känns det bara fuckat åt helvete.

Minns en Lars Winnerbäck-låt som jag lyssnade på en gång i tiden.
"Det går åt helvete med allt"
Är roligt nog ända meningen ur en Lasse-sång jag någonsin sjunger på för mig själv. Känns symboliskt.

Ska ta till mig nåt jag pratade med Andrea om någon gång mitt i ett meltdown någon gång i våras någon av gångerna det gick åt helvete med allt också. Jag ska skriva en jävla lista och bara skita i hur små en del saker känns.
"Jag behöver la ingen lista för att fixa det eller? Haha. Nejdå."
Har jag löst vad jag skulle skrivit upp då? Nej. Och nu blir väl listan tre jävla gånger så stor som den blivit back then.
Fan ta mig att jag aldrig lär mig. Finns det något hjärnfel som kännetecknas av att aldrig lära sig av sina misstag? Eller så är jag unik.

Förutom att det går åt helvete med allt (vilket jag för övrigt insåg när inte ens Sims kunde få mig på bättre humör, tragiskt indeed.) är jag hemma hos mamma nu. Ska lägga mig och sova strax och bara hoppas på bättre tider. Pågår dock ett tredje världskrig i mitt huvud just nu, så det lär väl bli mer springautochtaencigg istället för att liggaochtänkaihjälsig.

Äh vadfan. Jag har en snygg morsa btw. Lägger upp en bild på henne och avslutar med det. Annars blir det fan Icutmyself-varning på den här bloggen snart.

Puss.

Småbarnspappa

Agerar småbarnspappa idag. Passar ungarna, Michelle, Tobias och Mikaela. FYHELVETE vad jag hatar kombinationen 6-årig kille + 6-årig tjej. Helvete. Pain in the ass är vad de är tillsammans.

Är sådär förbannat rastlös som man bara kan vara när man är på Orust och passar barn och vet att det inte finns något annat man kan göra för att man är luspank och inte har ett leg. Och så förstås för att man inte kan lämna ett gäng ungar ensamma hemma. Sådär rastlös som man bara kan vara när man är sanslöst partysugen och det var evigheter sen man festade ordentligt (lyckat). Sådär rastlös man bara kan vara när man vet att ens födelsedag närmar sig, men att man bara fyller 19 och att det ändå är ett år kvar tills man kan köpa sprit.

Önskade mig ett leg, en förfest, en flaska Cariel Vodka, grejer att blanda Cosmos med och en sjuhelvetes utekväll i present från Daniel. Får se om min önskan slår in. Och så behövs det ju lite fler än jag och Daniel för en fabulös utekväll ;)

Nej nu ska jag byta blöja på Mickis och sen hoppas på att Nina och Tomas hinner hem innan 20:10, så jag kan catch my bus till världsmetropolen Uddevalla. Ett härligt avbrott i rastlösheten =)

Pisk

Pust

Herrejävlar vad varmt det är idag! Ligger och pressar i solen som bara den och hoppas på att bli lite brunbränd. Solbränna here I come!

Gömde mig inomhus ett tag, för att kära Wallu, eller far, skulle tvätta stuprören och råkade paja ett getingbo. Eheh. Vi fick jävligt bråttom in.

Utflyttningsfest imorgon, därefter utgång i gbg med Jess och Emelie, någon annan på?
Damn, det är konstigt vilken hatkärlek jag utvecklat för lägenheten, bara sen april. Kan tänka mig hur det känns för Evelina. Jag blir vemodig av tanken på att vi flyttar ut nästa vecka. Damn.

Och speaking of förvirrade känslor. Helvete du gör mig snurrig.
Du vet att det borde vara vi. Bestäm dig nån gång. Det här håller inte.

Och nu tror jag nog att jag vågar mig ut igen. Pressapressapressapressa. Pressa is the magic word.

Puss

Here we go again. Yet again.

Du kanske har rätt. Det kanske inte går. Det lönar sig väl inte ens att försöka längre... Du kommer aldrig att förstå hur mycket jag älskar dig, och hur värdefull du är. Jag vet inte, kanske är jag sån, som helt enkelt inte visar vad jag känner, eller så har det varit omständigheterna som gjort det. Det spelar å andra sidan ingen roll, speciellt inte längre. Vi mötte våra livs kärlekar, men det funkade inte... Och du får säga och tro vad du vill, det finns ingen som kan ersätta dig. Jag kommer alltid älska dig oändligt mycket. Du kommer alltid finnas kvar i mitt hjärta som den söta kokosbollen som skrämde skiten ur mig på centralen för två år sen... Jag hoppas allt blir bra för dig, och det blir det, för gud visste vad han gjorde när han skapade dig. Det gör ont som satan att veta att jag inte kommer vara en del av det dock. Men du har rätt. Vi funkar inte, och det sliter sönder mig inifrån att ens tänka på ett liv utan dig, vad du än tror. Men gjort är gjort och kommer aldrig tillbaks, hurmycket man än vill... Och nu är det väl dags för mig att äntligen vara tyst, och tro på vad du säger, så får jag hoppas att det är det rätta. Annars förlåter jag aldrig mig själv för att jag gav upp.
Jag hoppas vi hörs...
Kyss, och lycka till.. Jag älskar dig och är din för evigt

_____

Ja vad fan gör man när man hade sitt livs chans och sumpade den. Och det spelar ingen roll vad du säger, jag kommer alltid veta att det var jag.
När jag skulle lägga mig igår, såg jag att det låg en nattfjäril på kudden. Jag tittade på den en stund och tyckte den var söt. Sen tog jag den och kastade iväg den. Hårt.
Kändes symboliskt på nåt sätt. Jag antar att jag är sån.

Eh vafan

Uäh.

Häbälahaäöä.

Ähjöälååonm..

Jag borde egntligen sova som helvete men det är väl klart jag inte gör. Varför skulle jag sova liksom? Ja kanske för att vilja gå upp halv tio imorgon och jobba. Men vem orkar egentligen någonsin gå upp halv tio för att jobba. Eller klockan 12. Ingen. Inte ens jag. Att gå upp tidigt imorse blev till att gå upp halv ett och dricka för mycket kaffe och nästan missa bussen trots en och en halv timmes tid. Jag är för underbar.

För övrigt undrar jag var gränsen går. Kanske är det ångesten och ångern som avgör. Vad vet jag. Jag undrar vad som händer med mig.
__

KOM HEM FÖRFAN. Jag behöver dig.

Nu ska jag smiska min Malin på stjärten.

Smisk.

But I'm le tired.

Ligger i sängen hemma och har nyss nedkommit från Trollhättan där jag varit med Jessica och hennes Patrik. Och hans vänner. Kvällens höjdpunkt var nog när vi åkte den underbara Spin Rock-kopian på tivolit. Punkt.

"Jag blir mer och mer på idén att sätta oss nånstans och ta en martini. Vi går. Jag såg ett hotell."

Det blev inget hotell. Och ingen Martini. Det blev en buss hem med snorfulla (ok, överförfriskade. Snorfull var nog bara en.) fjortisar vars gapande nästan threw me over the edge. Nej tamigfan. Dricka Martinis med fyra oliver tillsammans med Jess får bli efter löning. Då jävlar blir det Martinis så det står härliga till. Eh.

Borde väl egentligen sova som en stock nu. var hemma från katastrofstängning med Emelie vid halv åtta-tiden imorse och vaknade runt fem, halv sex. Känns som att klockan är runt åtta på kvällen nu. Yay. Fuckad dygnssrytm var ordet. Jag och Malin joinar klubben för hamburgerbransch-arbetare med upfuckad dygnsrytm och grava psykiska åkommor till följd av skiten. Påbörjade dagen med att apatiskt stirra in i en vägg och inte förstå ett skit av vad som hade hänt, vad det var för dag, tid... Århundrade. Plats... Eller vad som hade hänt igår egentligen. Eller tidigare samma dag.

Nej förhelvete. Nu ska jag sova så jag orkar upp imorn. Ska tamigfan gå upp i tid. Runt elva i alla fall. Så jag får tillbaka lite av dygnsrytmen. Och så ska jag avnjuta Fisksoppa från Orust till frukost. Ska bli gott. Som fan också. Och nu ska jag ta en cigarett. Och sen sova.

Bajs i kisselottan. Puss.

SATC

“Miranda: Maybe it's time that I stop being so angry."
Carrie: "Yeah, but then what would you do with all your free time?"

Mm.