Qué?

Höhö, shit jag gör inget annat än bloggar idag. Tänkte bara dela med mig av mina aggressioner en tidig morgon på tåget på väg till skolan =P
Enjoy, men förlåt mig för den saknade styckeindelningen... Ordbehandlaren i Microsoft Works är inte den smartaste. -.-

De märks överallt. På vägen till bussen, affären, på bussen, på tåget, nerifrån parkeringen när jag tar en cigg på balkongen. Jag blir praktiskt taget brännmärkt av dem, vart jag än går. Vart jag än går där det finns medelsvenskar, flitiga jantelagspraktiker, kastas de på mig. Vad jag talar om är dessa förbannade hatiska blickar jag får överallt. Eller inte hatiska, de är snarare en blandning av ren avsky och någon surrealistisk form av medlidande. Det är den förbannade jantelagen som ställer till vardagen för mig. Alla dessa människor som orkar lägga ner tid på att visa sin avsky för hur jag väljer att se ut. Jag förstår inte varför det ska vara så fel av mig att vilja klä mig snyggt och göra mig i ordning varje morgon. Det är nästan så jag tror att jag blir sedd som mindre intelligent av människor omkring mig. Att bli sedd ner på för etnisk tillhörighet, sexuell läggning eller politisk ställning har väl alla hört talas om. Jag skulle vilja lägga till ett nytt problem. Problemet med att det i Sverige inte är tillåtet att sticka ut på något sätt, om man inte gör det på det där fullkomligt överkontroversiella sättet som Bröderna Rongedal i melodifestivalen, med sina fruktansvärt utstickande röda kavajer... Jag kan inte förstå vad som är fel med att jag vill gå upp en dryg timma innan jag ska gå till bussen, för att göra mig snygg för dagen. För mig är det snarare något positivt, ett sätt att visa att man bryr sig om sitt utseende, att visa att man vill bli tagen seriöst. Jag skulle själv ta en människa som kom med sin morgonfrisyr och kläder som kunde höra hemma på skolgården i lågstadiet oseriöst. Är det något fel på mig då? Är jag en ytlig människa på grund av det? Absolut inte! För mig är det ett faktum att vi lever i ett samhälle där utseende faktiskt spelar roll, men inte utseende i den bemärkelsen att det är hur man ser ut naturligt som avgör. Jag menar utseende som i att man, som jag nämnde tidigare, visar att man bryr sig lite om sitt yttre, eller mycket. Det får naturligtvis inte gå till överdrift, och jag tror att det är där skon klämmer när det handlar om mig. Jag tror att folk i allmänhet uppfattar mig som en svag individ, med extremt dålig självkänsla för att jag råkar ha mitt utseende som något närmast ett intresse. För mig är det varje dag en utmaning att hitta något att ha på mig, något som passar för hur jag känner mig den dagen och så vidare. Att jag sminkar mig må dock bero på att jag kanske inte är helt nöjd med hur jag ser ut, men också på att jag inte ser något fel i att täcka över sitt rödflammiga ansikte efter en svettig natt. Vad som väger upp är att jag i alla fall vet om att jag är snygg, som fan också, när jag fixat lite. Där har vi då vad jag tror är det största skälet till hur folk ser på mig. Just på grund av jantelagen klarar människor överallt inte av att se att jag verkligen tycker att jag är skitsnygg. För det får man ju absolut inte göra. Då ser man ju sig själv som något bättre än andra, och det får man ju absolut inte göra. Till alla er som tror att jag ser ner på er och tror att jag är så jävla mycket snyggare än er vill jag bara säga två saker. Den första är en bekräftelse på att ni har rätt, jag ser ner på er. Inte på grund av utseende, men på grund av hur ni ser på mig, och saknaden av insikt i att jag kan vara en minst lika intelligent som ni, trots att jag väljer att se ut som jag gör. Den andra saken är en vädjan till er. Snälla, låt mig gå till affären och köpa mitt kaffe utan att få mig att känna mig som en kvinna märkt som häxa på 1600-talet, och bränd på bål, när jag kommer hem. Vi lever för fan på 2000-talet.

Morgonstund har Martini i mund.

Sitter i skolan och vrider och vänder på mitt projekt. Känns dock nu som att jag har bestämt mig. Det blir en kort historisk tillbakablick på hur skeenden i samhället har påverkat modet, för att övergå i någon sorts undersökning i hur modet och samhället påverkar varandra i dagsläget och sen någon sorts diskussion kring huruvida modeindustrin kan komma att spela en viktig roll i samhällsdebatter. Dessutom allt skrivet i uppsatsform. Känns bäst så. Känns som att det är lättaste sättet att få struktur, snabbt och smidigt. Det finns ju redan en färdig mall. Lättare kan det inte bli! Sen återstår ju dock frågan om jag ska våga mig på en muntlig redovisning också *villvillvill*, men det får tiden (och hur bra det blir) utvisa.

"EEEH?! Är han hög eller?" Kan man tänka. Men det känns bra. Faktiskt.

_____

Försökte övertala Jess till en Martini med moi efter school. I sann Gossip Girl-anda, heh heh. Hon verkade inte helt övertygad om att det var en bra idé, men det ska väl gå att ändra på ^^

Puss. For now.

Turns out att jag tydligen ska träffa Jonas, my handledare, IMORGON. Inte idag som min jävla förvirrade hjärna så väldigt gärna vill tro... BAJS

Som svalorna

Sitter i Sambolicious soffa och dygnar mig igenom natten istället för att sova. Att sova har blivit synonymt med ångest och försovning och jag funderar på vad man skulle kunna göra åt det... Har inte den blekaste faktiskt. Undrar dock om faktumet att jag är dötrött dygnet runt, hur mycket jag än sover, och är konstant törstig tyder på diabetes? Hoppas inte det. Beror nog bara på något annat. Låt oss hoppas.

I vilket fall som helst har jag finnally, efter ett halvår, kommit på vad jag ska göra för projektarbete i skolan. Idén kommer sådär lagom en månad innan det ska vara klart. Yey!

"Syftet är att ur ett historiskt och samhällsvetenskapligt perspektiv analysera samhällets påverkan på modet under det gågna seklet. Vidare är syftet att förutspå modets utveckling och huruvida modeindustrin kan komma att påverka samhället i högre grad än tidigare."

Något på den vägen lär det bli. Redovisningsform = P.A.N.I.K. Vet inte vad jag ska göra riktigt. Lutar åt någon sorts muntlig presentation, men frågan är om jag verkligen pallar det. Frågan är ju också om det egentligen inte vore det bästa...
Eller varför inte en rent vetenskaplig uppsats. Känns overkill, med en fördjupning i Historia C om Vatikanen och påvens politiska roll genom historien som ska vara inne om en månad också. Eh. Doedasigsjalv.com.

Någon som har ett förslag på en groundbreaking redovisningsform?

Jaja. Sooner or later I'll figure it out.
Ikväll har vi förevigat Malins långa hår. Hon klipper sig snart, Wehuu! *Happy face*.



Sen sminkade jag Elvira. Det var roligt och jag lyckades få göra det helt utan övertalning. Blev en aning överraskad faktiskt =P

Men men. Nu ska jag väl ta tag i mitt projektplan-skrivande och sen hinka kaffe.

Puss.

Nejmenvadfan

Ser ni vem den blonda är? =)


Ja det är otroligt, så joinar också Kim Catrall skaran av äldre kändisdamer med blonderat, smutsigt hår och skitstora solglasögon och ett allmänt "nejjagharinteallsbesöktenklinikochfåttbotoxinsprutatallovermyface"-smile.

Först SJP, sen Mary-Kate och Ashley, sen Kate Moss, och nu Kim Catrall. Ja just det, glömde Claudia Schiffer. Who's next? Jolie?

Fick mig att börja tänka på hur kändisarna åldras. Jag menar, shit. Vem anade att Katie Holmes av alla människor skulle end up like stilikon när min generation var lite yngre. Ungefär vid åldern då man började lägga märke till kändisar och komma ihåg dem. Och var inte Drew Barrymore den där tjejen i ET liksom? Och Lindsay Lohan i Föräldrafällan? (Haha, tack Malin för att du rättar mig ;) Omg. Och vem fan hade hört talas om Britney? Och idag är hon all over the place. Madonna kommer jag faktiskt ihåg. Blev nog smått besatt av henne sen jag såg någon sjunga någon Madonna-låt i Sikta mot Stjärnorna. Tror det var La isla bonita. Är inte säker.

Nejmen vadfan. Tror att jag själv befinner mig i någon slags ålderskris. Inte typen; jagbörjarbliförgammal, utan mer åt; shitjagärnittonochserfortfarandeutsom12 -hållet. Hörde om någon kille som botoxade sig för att se äldre ut. Finansiering, någon? =)

Pussgodnatt.

Määäh

Inte fan kan man hjälpa att man blir smått deprimerad av att titta på Gossip Girl och se alla sjukt snyggt klädda männiksor. Man blir oundvikligen en aning deppig av att man själv ser ut som en fjant på stan jämfört med dem.

Förutom min ångest över min patetiska garderob tar min inaktivitet dööd på mig. Jag gör ju för fan inget annat än sitter hemma och har ångest. Herregud. Sen när blev något bättre av det, och sen när har inte jag varit säker på att jag ska fix this. Meen icke. Jag ser på Gossip Girl istället.

Det är en tillflykt när times are bad.

Och inte helt oväntat vann Obama inatt. Jag var för dålig för att stanna uppe längre än till, ja, 12 eller nåt. Min pojkvän gjorde något sorts tappert försök att hålla sig vaken, men misslyckades han med. Såå, det blev till att läsa nyheterna imorse för att se vad som hände. Skönt skönt. Guess we will not see Satan himself (aka Sarah Palin) leading America. Thank GOD for that.

Poop.

If you spend some more time
I guarantee you will find
She's not me
I know I can do it better.
;)

How come?

How come I haven't heard how wonderful Gossip Girl is? ÅÅH. Varför visste jag inte om detta ytliga, skitsnygga, fullproppatmedsnyggtkläddamänniskor, intrigfyllda, ashärliga världens åttonde underverk. Till och med manuset är bra. Och det var mer än jag hade förväntat mig. Oh my god.
Bara att säga Serena van der Woodsen får livet att kännas bättre när man vårdar en helvetisk bakfylla som kommer alldeles för sent.

Back in school

Är i skolan idag! Wohoo! Lyckades släpa mig upp klockan 07:30. Gick upp och satte på kaffe, och gjorde mig till och med i ordning, vilket inte alltid händer. Känns bra!

Ska ringa om en lägenhet och skicka in en ansökan om en annan idag. Har bestämt mig för att det får bli så, jag får bo själv i en lägenhet i Uddevalla tills jag och min loverboy flyttar ihop någon gång i framtiden. Jag kan ju inte fortsätta såhär, trots att Elise och Malin gärna har mig i sin lägenhet, känns det bättre att ha något själv. FÖrutsatt att Jess inte vill go sambolife. *hint hint ;)*

Nejmen nu ska jag koncentrera mig på läraren där framme någonstans och lyssna på hans överentusiastiska tal om hur mycket roligare brittiska debatter är än svenska. Jesus, han låter frälst. Jag blir rädd!

Puss