Incredible

Vet inte riktigt varför jag känner att jag inte kan andas lite då och då nuförtiden. Det är fan riktigt störande. Det är liksom lite som att jag inte får tillräckligt med luft, utan måste kämpa för att få in tillräckligt. Svårt att besriva. Men irriterande though.

Jag är helt värdelös när det kommer till självdisciplin. Kommer ju gå åt pipsvängen. Jag vill bara jobba så jag kan tjäna pengar och må bra. Istället för att ha ångest över att inte ha pengar. Samtidigt vill man ju vara ledig ibland också. Å andra sidan har man inte råd att vara ledig när man jobbar på Burger King. Hamburgerbranschen suger.

Jaja. Borde väl göra ett sista desperat försök att plugga lite medans Malin packar eller nåt.

Pusspåer.

Hard Candy

Allt har inte riktigt varit som det ska under senaste två veckorna. Kan någon gissa vad det är som varit fel?
En hint?
Någon släppte ett album 29 April, vem?
Jo vems musik är min religion?

Madonna såklart.

Det är riktigt disturbing att det tog mig två veckor att skaffa albumet. Men nu är det klappat och klart. Lyssnar på det nu. Känns som att hon lyckats med precis samma sak som med Confessions on a Dancefloor. Låtarna känns lite sega och lite lagom lika varandra, för att med tiden bara bli bättre och bättre och bättre och få mig att bli mer och mer och mer beroende. Var ju precis vad som hände med 4 Minutes.
Kan ju börja med att säga att She's not me hittills är min klara favorit, efter 4 Minutes. SKulle tippa på att Devil Wouldn't Recognize You kommer bli en annan favorit. Läste att den ska påminna om Like It Or Not från Confessions.

Jaja. Nog snackat om Madonna. Skulle pluggat röven av mig igår. Gick sådär. Jag bara somnade. Jag fattar inte. Det händer bara oftare och oftare att jag bara slocknar. Helt utan förvarning kan jag bara inte hålla ögonen öppna, så *BAM!* sover jag som en stock.
Måste ta tag i det nu. Plugget alltså. Är också allmänt disturbing att min vänstra arm typ är ur funktion. Kan liksom inte lyfta den utåt från kroppen, åt sidan om ni fattar vad jag menar... Disturbing var ordet.

Är det inte för övrigt jävligt irriterande att skillnaden mellan tjej- och kill-linnen är att öppningen för armarna är mycket mycket mindre för tjejer. Jag tycker i alla fall det. För det gör livet i Malins linne obekvämt för mig.

Smisk.

Move closer
I can feel your body rise
The heat from you
And I just have to fantasize
We’re all alone now
And I don’t care what people have to say

DT-1:a

Jävligt otippad utgång i fredags. Det som skulle bli ett par öl, med min äldre bror Pasi, på Keybar utvecklade sig istället på det här viset; En vodka redbull + Minttu-shot på ett dött Keybar --> En öl + basketduell + Airhockey på Babar --> Övervägande av vart man bör gå --> Vi hamnar på Gretas --> Tequila kommer med i bilden --> Peter vaknar på morgonen och kommer inte ihåg alltför mycket. Vill bara tillägga också att jag inte hittade mina kläder när jag vaknade. Jävlar. Vem hade trott att det skulle sluta utan kläder på dansgolvet när man festar med sin 30+ bror...?

Jaja. Pepp var ordet när jag kom till jobbet och fick veta att jag skulle stå i kassan och sen lära mig att stå DT-etta, dvs ta emot beställningar i Drive Throughgrejen. Men kick ass var jag tydligen iaf. Eller kick ass var väl att ta i, var ju första gången. Men bra gick det. Var ju skönt också att höra; "Men varför står inte Peter med mig på bordet? Han är ju skitsnabb på att göra burgare!" från restaurangchefen. =)

Efter jobbet igår mötte jag två mycket glada flickor i Brunnsparken. Malin och Elise hade tydligen saknat mig, sa dem. Jag blev alldeles påhoppad ^^ Vi drog på fika på Condecos uteservering och njöt av sommarkvällen, sen hem och en timmes telefonprat med älskling och sen sömn.

Idag blir det plugg med Malin, stan med Malin och sen hem till min sambo. Som jag hoppas på är hemma. För jag vill inte sova själv inatt. Är rädd för alldeles för mycket.

So long.

Bokföring

Jag känner av något outgrundligt skäl alltid ett förbannat starkt sug efter kaffe på företagsekonomilektionerna. Läraren ser ut som en potatis. Som möglat fast i sin knarriga stol. Som möglat fast i denna knarriga lektionssal...

För att ge en liten glimt av hur kul vi har här, ska jag citera Jessica;
"Nä. Nu skapar jag en blogg. Har ändå inget bättre för mig."

God I need to find a way to persuade Jessica to grab a coffee at Rådhus on our lunch.
I'm hot, she's hot (wearing a body, and a lovely skirt) the weather is definitely hot. Så vad är problemet? Låt oss njuta av en fredgaskaffe i solen på rådis, vi ses ju inte förrän på måndag.

So long, see you honey.

Oh. Blev för övrigt färdig med undersökningen på min kommunismen-uppsats igår! Nu är det bara diskussionen kvar. Och källkritik. Vilka visserligen båda är typ avgörande för mitt betyg. Men whatever. Undersökningen är klaaaar!

"Borde vi jobba på lektionerna? Skulle det gå bättre på våra prov då?"

Ute och cyklar

Ja vad fan förväntar man sig om man ska börja skriva om skillnaderna mellan Marxism och Leninism klockan två på natten. Inte fan blir det sammanhängande. Inte fan blir det bra. Inte fan har jag den blekaste aning om vad som egentligen skiljer dem åt. Visst fan försöker jag desperat hålla fast vid att de är väldigt olika, eftersom hela min undersökning handlar om just skillnaderna mellan dem. Då är det ju fan inte bra om man två månader efter deadline upptcäker att så inte är fallet...

Jaja. Jobbet var fan askul idag. Stod i kassan första gången. Det var ett helvete. Men när jag och Isa, min alldeles underbara arbetsledare (som sagt upp sig=ledsen Peter), står med ryggen mot den alltmer tilltagande kön och helt lugnt, precis samtidigt, högt ger ifrån oss varsitt ångest-stön varpå båda samtidigt tillägger (jättehögt, så kunderna hör): "Jag vill verkligen inte leva längre. Det finns inga hamburgare. Det går åt helvete." Hur i helvete skall alla helvetesdagar klaras av lilla mig utan denna underbara, melankoliska sinnestämning (som för övrigt allt oftare resulterar i att alla går ut och tar en cigg istället för att jobba) som gör kaoset så mycket mer intressant. Nejfan. Palla riktigt seriösa arbetsledare. Dags att säga upp sig?

Bortsett från min kommunismen-panik, IKEApåTorpKöpcentrum-panik, jobbdepression och smutsigslampa-panik är jag en lycklig människa. Mycket lycklig faktiskt. Behöver nog egentligen inte ens förklara mer än att jag blir rent euforisk av att få meddelanden som: "Hoppas Spanskan gick bra älskling! Jag är så lycklig över att vi ger varandra en ny chans."

Baby you're all that I want
When you're lying here in my arms
I'm finding it hard to believe
We're in heaven.

Jaja. Ser fram emot enorma antal fikor på Condeco i sommar. Lär väl bli en del. He he he he.
Kontor under ground, det var som fan. mi hi hih hiii;)

Haha

Den här dagen började på ett helt undebart sätt. Raka motsatsen till gårdagen. Gud vad jag älskar livets nycker.

Är hemma en snabbis och hämtar spanskaböcker till lektionen. Vad som är disturbing är att lektionen börjar om 15 minuter, bussen går om elva. Jag har inte ens börjat leta efter böckerna än.

Fast jag har mina tankar någon annanstans idag.

Jaja. jobb senare idag. Ork på att åka hem från jobbet klockan åtta ikväll. Borde verkligen plugga geografi. Kukfan. Men jaja. Jag försvarar mig med att tankarna svävar bortåt Någon annan än geografiläraren. ;)

Jag trodde helt ärligt inte att vi skulle uppleva våran tvåårs-dag. Men nu vet jag.

Preppy is still dead though.

Puss

Dagen började med ett uppvaknande jag bävat för hela natten. En markering om att det kan vara början på den första dagen på snart två år jag vet att det är säkert att hans famn inte är dagens sista upplevelse. Ett uppvaknande till vad som betyder början på ett liv där hans säng inte längre är den där jag hör hemma. Det går inte att med ord beskriva känslan, så jag är inte förvånad om ingen förstår ett skit av vad jag menar. Det går bara att veta om man upplevt det.

Efter detta helvetes-uppvaknande ur min oroliga sömn, ringde Jessica och tyckte att vi skulle gå tillsammans till årets projektmässa i Agnebergshallen. Det tyckte jag också, och insåg strax att jag bara hade en timme på mig att get dressed for success. Varför man vill det är något oförklarligt fenomen ingen ännu kunnat ge en bra förklaring till. Varför get dressed for success när success är det sista man tror kommer uppnås under dagens gång..? Aningen förvirrad över mitt sinne började jag göra mig i ordning. Det var nog just förvirringen som gjorde att jag mötte Jessica 10 minuter försenad.

Efter sympatiprat på parkbänk på Kungstorget drog vi oss mot Agnebergshallen för att, i stort sett bara för att, beskåda Evelinas, Elise' och Malins sista bit av deras projektarbete. Gud jag är glad för er skull flickor =) Skitbra! Jag är mycket stolt över att känna tre så smarta, ambitiösa och framför allt underbara (inom kort) studenter ;)


Efter projektmässan tyckte jag att Jessicas förslag om att åka till Torp och kolla kläder, och undvika pluggande, lät som en strålande idé. Tänkte mig att om jag var en avgörande faktor i vad som skulle fylla Jessicas shoppingkassar, skulle mitt behov av terapi-shopping bli klart tillfredställt. Gud vad rätt jag hade! Två bodys (en vit-/svartrandig och en helvit), en supersöt blå/vit kjol och ett par superunderbara rosa pumps från DinSko. Och se så sött mitt sällskap var, dagen till ära, med de nya skorna på ;)





Såå. Nu väntar en låång natt med undersökning om hur IKEA på Torp Köpcentrum kommer påverka näringslivet i Uddevalla. Score. Jag har guldmedalj i att börja med arbeten i tid. Redovisning på torsdag. "Se till att ni har kontaktat alla personer ni skall intervjua minst två veckor innan deadline! Det är avgörande för hur er undersökning går."

Preppy Is Dead och Jag Älskar Mitt Liv får bli dagens mantran. So long